Monthly Archives: september 2008

Spår

På förmiddagen idag la jag varsitt spår till tjejerna (perfekt om de är lite extra trötta eftersom jag snart ska åka hem till min syster och fira mitt ena syskonbarn som fyllde sju år igår). Det var länge sedan hundarna fick spåra så jag la inte så långt till någon av dem. Celines blev ungefär 300 meter med en pinne mitt på och grisöra som slut och Tildas cirka 500 meter med två pinnar och även hon fick ett grisöra som slut.

Celine spårade precis så bra som hon brukar göra. Den enda svårighet som hon mötte på var där jag klättrat tre meter rakt upp för ett kalt och brant berg, där snurrade hon runt en stund och såg lite förtvivad ut för inte kan ju spåret gå rakt upp för berget. När hon väl analyserat alla andra möjligheter och kommit fram till att det ändå gick på ett sånt konstigt sätt fick jag hjälpa till lite och knuffa upp henne så hon fick fotfäste och sen gick resten av spåret strålande bra! 🙂

Tilda var inte lika duktig precis, i början av spåret var det som hon inte alls fattade vad vi höll på med och bara virrade omkring. Efter många minuters virrande gav jag upp och kopplade upp lillis och gick fram en bit i spåret där jag hade ett riktmärke och selade på henne och startade därifrån istället. På grund av detta missade vi de första 100 metrarna men hade tur i och med att hon bara behövde spåra ungefär 50 meter innan första pinnen kom vilket innebar att hon kunde få belöning för att ha börjat jobba på rätt sätt. Efter detta flöt resten av spåret på bra, mot slutet blev hon förvisso lite trött och därmed vinglig men hittade fram fint till slutet och sitt hett eftertraktade grisöra. 😉

Nu är det upp till mig att komma igång och lägga spår mer regelbundet igen så att Tilda återfår sin säkerhet och åter blir den duktiga spårhund som jag fått henne till under våren och sommaren.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Äntligen fått springa lös

Idag gick jag och tjejerna ut på en skogspromenad i det härliga höstvädret. Vi var ute 1,5 timmar, dock blev sträckan vi gick inte så lång. För att Tilda inte skulle ta ut sig för mycket nu när hon äntligen fick vara lös igen såg jag till att hon vilade flera gånger och hade med vatten så att hon vid ett flertal tillfällen kunde släcka törsten.

Under promenaden fick båda tjejerna leta efter tennisbollen som jag sparkade ut i ljungen (Celine hittade dock inte bollen, utan väntade bara hela tiden att jag skulle ropa på henne så hon fick godis…;)) och sen kastade jag även ut godis till deras stora lycka.
Några bilder från idag (fler finns här):

Tilda kastade sig ur bilen för att springa och hämta SIN pinne som hon la ifrån sig senast vi gick här för ungefär fyra veckor sedan (blir så imponerad av hennes fantastiska minne ibland).

Tildis har hittat bollen och kommer i full fart in till mig.

Celine letar efter bollen på helt fel ställe och åt rakt motsatt håll mot hur jag pekade… 😉

Sillen hittade inte bollen (inte för att hon letade så noga direkt) och kommer upp för bergskanten i hopp om godis.

Full fart på sina ben kan hon ha gamla tanten.

Tilda har fått vittring på bollen och kastar sig runt mitt i språnget.

Glad tjej när hon vann dragkampen med mig! 🙂

Celine tycker jag och Tilda är sååå fåniga när vi leker så hon vill inte ens se åt vårt håll…

Lillis får en så söt ”prilla” under läppen när hon är lite fundersam.

Tjejerna sitter och poserar på den fina tallheden.

Under promenaden märktes åter igen att lillan inte är riktigt återställd när hon började flåsa (detta är en hund som jag i princip aldrig sett flåsa förut, inte ens när det är 30 grader varmt ute), men det positiva var att hon höll full fart hela tiden och lycklig skuttade runt i skogen. När vi sen kom hem gav jag hundarna varsin ”massage” och då var hon mjuk och fin i kroppen plus att det kändes som att hjärtat slog lugnt och fint! 🙂

Nu ska vi ta lite fler liknande promenader i helgen så att hon förhoppningsvis kan återbygga sin kondition!

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Ostrukturerad träning

Igårkväll träffade jag Elin, Helena, Amanda och Jocke på Botkyrka BK för lite träning. Eftersom det var fri träning på klubben var det mycket folk och hundar där och tränade och förutom lydnadsträning fick vi därmed lite skotträning också. Just skotten tror jag dock inte Tilda ens hörde (inte ens en liten skiftning på öronen) för hon var fullt upptagen att försöka TIGGA godis från Helena som gav sina småtjejer belöningar… 😉

Precis som rubriken anger var jag inte speciellt strukturerad i min träning och det vi fick tränat var lite fritt följ, ett fåtal skick till rutan, fritt hopp över hinder samt några ställanden i inkallningar. Tildis var duktig, men det märks att hon inte är tillbaka på normal nivå än för hon blir snabbt trött och då är det som om hon helt stänger av och inte hör vad jag säger. På grund av detta gjorde vi som i måndags och varvade träningen med långa stunder med vila. När jag ändå stod och var sysslolös hjälpte jag till att belöna duktiga Nea för att hon satt snällt och tyst uppbunden på sidan av planen – kan säga att det verkligen rycker i ”valptarmen” när jag träffar denna underbara lilla tjej!

En sak som gjorde mig positivt överraskad och glad igår var att Tilda vågade ta tennisbollen som belöning och leka med den trots alla hundar (varav de flesta var okända) runt om henne. 🙂 Normalt brukar hon vara svår att få igång på lek med leksak när vi har andra hundar runt om och det kan hon vara även om det bara är hundar hon känner och vet är snälla. Jag hoppas detta är något som håller i sig och att det inte bara är en trevlig bieffekt av alla tråkiga, korta koppelpromenader!

Nu till helgen ska jag testa och se lite mer hur mycket ork lilltjejen har och hon ska för första gången sedan hon blev sjuk få vara lös på promenader igen. Håll tummarna att allt går bra och att vi inte drabbas av något ytterst ovälkommet bakslag!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kul träning på Botkyrka BK

Idag har jag lite försiktigt testat av hur mycket lilltjejen orkar med, vi tog 3 kilometersslingar på Harbro vilket tog lite knappt 40 minuter (med andra ord inte direkt språngtempo fram…) vilket hon inte verkade så berörd av. Efter promenaden åkte vi hem så Tilda fick vila ett par timmar innan hon och jag åkte upp till Botkyrka BK för lite träning med Elin och Daisy.

Elin har äntligen 😉 skaffat sig en klicker och kommit på hur otroligt KUL det är att träna när hunden får vara den som tar initiativen och tänker. Det var en väldigt rolig kväll och jag är imponerad av hur duktiga både Elin och Daisy är på att arbeta på detta sätt (än mer imponerande är det med tanke på att de gjorde första försöken igår…)!

Nu under kvällen märktes det att Tildis inte är riktigt återställd än, hon blev snabbt trött så vi tränade bara korta stunder med långa vilopauser däremellan. Det vi dock fick tränat var ett skick till rutan, lite fotpositioner, några sättanden under gång (svårt moment, jag tror inte min hund kan sätta sig snabbt), fjärrskiften mellan ligg och stå (här märktes att hon var trött, det var som om hon inte hörde mina kommandon) och som avslutning lite shejping på att gå upp och stå på bakbenen.

När vi körde rutan upptäckte jag att detta nog är ett moment vi får lägga lite krut på när hon är tillbaka på normal nivå igen, vid första skicket misstolkade lillis och gjorde en perfekt budföring till Elin (finns nog inget roligare än budföring enligt Tilda). Vid andra försöket kom hon dock fint in i rutan och kunde få klick och köttbulle, därefter ville jag inte utmana öder mer så efter dessa två rusningar åkte kopplet på igen och hon fick en stunds vila.

Jag hoppas att hon fortsätter att bli bättre, för lite tråkigt är det allt när hunden rent fysiskt inte orkar så mycket, trots att både hon och jag egentligen vill så mycket mer!

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Vargdag på Kolmården

Igår var jag iväg med etologikursen på en vargdag på Kolmården. Dagen började på förmiddagen med föreläsningar om vargars beteenden samt om dess situation i Sverige och världen idag. Lagom till att man började bli lite seg i huvuvdet var det dags för lunch och sedan det vi alla väntat och sett fram emot, ett besök i varghägnet. Vi fick träffa parkens trotsande tonåringar (tänk riktigt odrägliga trotsiga hundar i ettårsåldern gånger 7… ;)). De söta ”små” valparna tyckte tydligen att mina handleder och min tröja var väldigt roliga att dra och slita i och eftersom man som besökare INTE får säga till dem, slutade det hela med att de två djurvårdarna som är flockens alfadjur fick gå som bodyguards runt mig på väg fram till stockarna där vi satte oss för att prata och mysa med vargarna.

Den upphetsade stämning som blev när vi klev in i hägnet la sig ganska fort och det dröjde inte allt för länge innan man kunde få pussas med och klappa på de fina djuren. Vi var i hägnet i en dryg timme, men det kändes mer som tio minuter. Till vår stora glädje fick vi vara med och titta på när vargarna utfodrades, ett dött hjortdjur som lades in helt och som alla sju i flocken slet av delar från – mycket intressant att se och inte alls lika mycket konflikter och vrål som jag hade trott. Vi stannade dock bara en kort stund efter att djurvårdarna burit in maten, så att även de vargar som var lite konfunderade varför vi stod kvar kunde få matro.
Efter vargbesöket gick vi tillbaka till forskningscentret för fika och föreläsningar i jämförelser i hund-varg beteenden samt inlärningsträning för olika djurarter. En otroligt intressant dag och vi hade turen att få en väldigt duktig tjej som höll de flesta föreläsningarna och förutom att vara väldigt duktig på både varg samt inlärningsträning för djur är hon en lika stor hundnörd som alla vi som var där och lyssnade.
Lite bilder från dagen:En av killarna i gänget kommer travande.
Alla signaler blir väldigt tydliga när vargarna pratar med varandra.
Flockens gosiga tik sitter och får klappar från sin flockledare.
Djurvårdaren visar hur stora tassar vargar har.
Elin klappar och gosar med en av vargarna.
”Ja, klia där – sköööönt!”
Ingrid gosar med ett varghuvud.
”Vad är det som luktar så spännande på granen här?”
Ligger ihoprullad precis som Tilda brukar ligga och vila.
Uppe på berget ligger man bra och kan spana långt.
Dålig fokus på denna bild, men jag gillar den ändå. När vargarna hörde matbilen komma, blev det FULL fart på dem igen…
Galopp upp för berget, i väntan på de sega djurvårdarna som släpar in maten.
Språng ner för berget igen.I tätt sammansluten span på mat!

Några slänger sig över maten och några undrar varför vi står kvar och glor…

1 kommentar

Filed under Uncategorized

En sjuk Tilda börjar bli frisk

Hmm, med tanke på hur duktig jag är på att hålla uppe en bra bloggfrekvens borde jag kanske ge upp idén… Dock tänker jag ge det en till chans och se till att försöka bättra mig!!! Tyvärr blir detta troligtvis ett kilometerlångt inlägg, så om läslusten är låg strunta i att läsa! 😉

Eftersom det var väldigt länge sedan jag sist skrev något har det hänt mycket, det som emellertid haft störst inverkan är att Tildis varit väldigt sjuk. Det började redan förra lördagen med att hon kräktes upp slem ungefär varannan timme. Jag försökte ha lite is i magen och avvakta men när hon direkt på söndagsmorgonen började bajsa blod blev det att direkt åka in till Södra djursjukhuset så att vi var där och bankade på porten när de öppnade klockan 9.

Eftersom vi var ensamma att söka upp veterinären denna tidiga timme en söndagsmorgon fick vi komma in direkt när veterinären kollat till de hundar som låg inlagda. Den veterinär som tog emot (Jonas någonting) var helt underbar både mot mig och Lillis så det kändes tryggt även när jag ett par timmar senare var tvungen att lämna kvar lillstumpan. Dessförinnan hann vi (eller snarare veterinären) dock med att lyssna på hjärtat som låg på för hög puls, röntga magen som var alldeles tom förutom massa gaser, samt ta blodprover. När alla prover var tagna fick jag som sagt lämna lilltjejen där och det var väldigt jobbigt att se när Tilda mycket MOTVILLIGT drogs med bort av djurskötaren.

Måndag förmiddag ringde en annan underbar veterinär (Nina Pettersson) som sedan blev Tildas veterinär genom hela vistelsen. Kräkningarna och diarréerna hade slutat, dock ville hon inte äta och var fortfarande låg och medtagen. Hjärtat lät fortfarande inte bra och ett EKG skulle tas senare samma eftermiddag. Jag som varit beredd på att få åka in och hämta hem lilltjejen insåg att hon nog skulle få bli kvar några dagar…

Tisdag förmiddag ringde återigen Nina för att uppdatera om Tildas tillstånd. Denna dag hade utvecklingen startat åt rätt håll genom att hon åtminstone luktat på maten kvällen innan och fått behålla det som djurvårdarna tvingat i henne. Dock var Nina lite orolig att Tilda kunde ha Addison och prover för detta skulle därför tas under eftermiddagen. EKG:t som togs dagen innan visade på arytmier och störningar i hjärtat. Kan säga att det blev en mycket orolig och dyster eftermiddag/kväll, där jag som tur var fick låna min kollegas (som är veterinär) litteratur för att läsa på om Addison och sedan blev jag uppbjuden på middag hos mina föräldrar.

Onsdag bjöd på lite bättre besked genom att Tilda äntligen kommit igång och börjat äta, dock endast så länge hon hade sällskap, varpå veterinären gjorde bedömningen att hon skulle ha det bättre hemma. Jag fick tid att hämta ut henne vid 15.40, när jag kom dit vid halv fyra var det dock mycket människor i kö så det dröjde länge innan det blev min tur och desto längre innan de äntligen gjort Tilda klar så jag kunde hämta ut henne vid isoleringsavdelningen. När detta var gjort och jag läst igenom veterinärens råd blev det dock att stoppa in Tilda i bilen för att återigen ställa sig i kö för inköp av veterinärfoder samt bokning av tid för återbesök för kontroll av hjärtat. En dryg timme tog det innan bilen kunde startas för ett kort stopp på Apoteket för inköp av antibiotika innan vi äntligen kunde åka hem igen till Celine som blev så GLAD att återse syrran. (Vid återseendet blev hon som sagt mycket glad, dock har jag inte märkt på henne något att hon skulle ha saknat Tilda under det att hon legat inne…)

Torsdag tog jag ut en semesterdag för att själv kunna ha stenkoll på lillis. Tilda var förvånansvärt pigg och stod nästan och studsade bredvid mig när jag hällde upp mat, avsevärt mycket mer intresserad av mat än normalt. På eftermiddagen kom Elin och Daisy hem till oss för gemensam lunch och pluggande med försök (betoning på försök) från min sida att hjälpa Elin med att förstå matematiska formler i statistikdelen av kursen hon läser just nu. Senare under kvällen fick vi även besök av Helena och en löpande Qinsi för lite middag och prat. Qinsi hade nog dock gärna velat att mina tjejer skulle ha varit liiite mer lättövertalade och villiga när hon försökte flörta och bjuda upp dem. *haha*

Fredag jobbade jag lite hemifrån på förmiddagen och sen på eftermiddagen åkte jag och tjejerna över till min syster för att vara med mina syskonbarn under kvällen när syrran och hennes sambo gick på teater. Celine blev som alltid lika LYCKLIG över att komma hem till dem och for som en virvelvind runt i huset i hopp om att hitta något ätbart, medan Tilda hade fullt upp att hålla koll på vad Blixten, deras katt hade för sig. Blixten är lika intresserad av Tilda som hon av honom, så vid ett tillfälle när hon slappnat av och släppt den totala fokusen på honom, var han tvungen att hoppa ner från köksbordet för att gå fram och lukta på henne. Han är en rolig katt som är extremt social och som älskar att känna makten han har över Tilda (hon vågar inte gå närmare än 1,5 meter från honom). Celine däremot är han inte lika glad i, hon struntar totalt i honom och hans skrämselattacker och utöver detta äter hon dessutom upp all hans mat hon kommer åt.

Helgen sedan blev lat utan att få något gjort och igår morse la jag in Tilda på Södra igen direkt på morgonen för att ett nytt EKG skulle tas under dagen. En mycket otrevlig veterinär ringde upp vid lunchtid för att meddela att allt var klart och att stumpan kunde plockas upp igen på eftermiddagen. Det enda positiva som jag fick ut från denna griniga dam var, förutom att Tildis skulle få komma hem, att provet som tagits för Addison var negativt och att hon således inte lider av denna sjukdom. På eftermiddagen plockades åter igen en stressad, men mycket glad tjej upp och denna gång tog det bara 10 minuter från att jag anmält att jag var där tills att vi satt i bilen.

Idag på förmiddagen fick jag äntligen det besked som förhoppningsvis innebär slutet på alla turer och diagnoser hit och dit när Nina ringde (underbart att det var denna trevliga och kunniga veterinär som ringde igen). Pulsen hade legat lite högt men det berodde troligtvis bara på stress över att återigen vara på detta läskiga ställe och EKG:t visade på mycket mindre arytmier än tidigare. Med andra ord är allt nu på väg åt rätt håll och om allt fortsätter lika bra som tidigare behöver vi inte åka tillbaka på fler återbesök. Nu kan vi igen börja med lite försiktigt motion med kopplade 15-minuters promenader för att successivt bygga upp och vara tillbaka till normalt om två veckor. Efter detta efterlängtade och glada besked ringde/sms:ade jag till mina underbara föräldrar och vänner som varit med stöttat när jag växlat mellan hopp och förtvivlan. Just nu känns det som att jag vunnit högsta vinst på lotto och som att jag svävar på små rosa moln!!!

Ikväll tänkte jag ta tjejerna för att åka förbi och träna en kort stund med mina kära vänner. Tilda som inte alls tycker hon är sjuk blir det till att hålla kopplad och eventuellt köra lite fotpositioner samt rätt rörelsemönster inför treans fjärr.

Innan allt detta hände var vi i mitten av augusti ner några dagar till Öland på semester. Tyvärr missade vi det fina vädret som strålade veckan innan, men vattnet i Kalmarsund var varmt och uppmanade till flera bad så vistelsen blev ändå väldigt härlig och gav bra uppladdning av batterierna inför höstens arbete. Lite bilder från Ölandsdagarna hoppas jag att jag hinner lägga upp snart.

Nu hoppas jag på bättring från min sida och att det inte dröjer tills nästa uppdatering!

1 kommentar

Filed under Uncategorized