Vekling

Usch nu har jag varit hemma sen i tisdags med lite feber och utan någon ork i kroppen. Känner mig verkligen som en riktig vekling, är ytterst sällan sjuk och det är stressande att ligga som en död sill när jag ju har massa att göra på jobbet. Imorgon har jag dock bestämt att allt detta sovande får vara slut och jobbet väntar!

Tack och lov för snälla tjejer som agerat sängvärmare och utan att klaga funnit sig i att sova/vila större delen av de senaste dygnen. I måndagskväll när jag däckade var Helena och Steffen snälla och tog med lilla röda på en promenad och sen i tisdags fick Moira röja loss med Maya när jag och Åsa tog en lugn runda på fälten här hemma. Idag blev det en skogspromenad där jag gjorde lite markerings- och sökträning med dem båda vilket resulterade i att de kunde godta ytterligare en eftermiddag snarkandes i soffan. Nu har jag som sagt bestämt att imorgon ska jag vara helt frisk så vi kan ta långa promenader och träna i helgen igen!

Finaste tanten är väl egentligen mest glad för att få ligga nära och sova bort dagarna men jag är så glad för att bästa lilla röd tagit nästan en hel veckas inaktivitet och få promenader så bra! ♥

Efter att ha spenderat (för) många timmar så här;

Så var det en glad tjej som dels fick träna lite jakt och dels hoppa och klättra i skogen;

Fredag den trettonde – en bra dag

Fredag den trettonde och hittills en otursfri och väldigt bra dag skrev jag i ett långt inlägg som sen försvann vid publicering, ja ja bara börja om från början… *suck*

Idag har jag och tjejerna samt Qinsi (som bor här några dagar under sitt höglöp) tagit en 2,5-timmars promenad varav 1,5 klättrande i råterrängen uppe i bergen. Jag vet att jag alltid tjatar om det men det är verkligen så underbart att bara två mil från Stockholm kunna vara ute i flera timmar i skogen utan att se en annan människa – tack och pris för allemansrätten!

Några (dåliga mobil-)bilder från vårt promenerande i bergen;

Eftersom min kära smartphone även går att filma med så blev det några snuttar här och var under promenaden – bland annat ett par där Moira snor min vante och försöker få igång morsan på lek genom att försöka sukta henne, dock helt utan resultat eftersom hon var så nöjd bara med att rulla sig och tugga på sin pinne.

 

Innan vi gick på promenaden så la jag ut ett 6oo meters spår med fyra pinnar och en godisburk i slutet. Efter drygt 2,5 timmes liggtid tog sig Moira an spåret som en dammsugare och gick inte en gång utanför spårkärnan (lätt att se idag eftersom mina fotspår syntes här och var i den frusna marken) och alla pinnarna plockades upp med stor säkerhet. Enda negativa är att hon (som jag även upplevt tidigare) vindar ut slutet redan när hon är cirka 50 meter därifrån och då åker nosen upp och hon skulle helst galoppera dit likt en ko som precis släpps ut på sommarbetet… När Moira var klar fick även Qinsi ”ärva” samma spår och hon tog sig fram på precis lika fint bulldozersätt. Även Qinsan plockade alla fyra pinnarna fint (dock efter lite övertalning från min sida vid första pinnen men efter att ha förstått att pinne = vom så var det stor glädje vid de resterande tre).

ll

My Dog

Åter tillbaka i vardagen och jobbet efter några härliga och innehållsrika dagar nere i Motala och framförallt Göteborg och My Dog. Första gången jag var på den utställningen (perfekt att de just i år beslutat att man fick ta med ”besökshundar” mot att biljett löstes – båda tjejerna kunde hänga med även om det för deras del mest blev att ligga i buren). Många fina hundar fick vi se och även om det resultatmässigt inte blev några toppenplaceringar för ”våra” vovvar fick alla fina kritiker och jag tror att alla var nöjda.

Riktigt skönt var det även med en liten ”minisemester” när jag och Ninni bodde på hotell i Göteborg natten mellan torsdag och fredag, dock tror jag att Tilda  som genast kastade sig in under sängen och sedan spenderade hela natten där, gärna hade sluppit de röda monstren (Kiwi, Java och Moira) som alla tre hade massa överskottsenergi i kroppen och låg och busade och tuggade på varandra.

Efter att ha stillat ”titta-på-fina-hundar-dosen” åkte vi i fredags upp till Motala igen dit även Helena och Steffen hängde med för att övernatta innan det blev lite hundaktivering på Klubbarps hundklubb innan hemfärd i lördags. Det blev massa klättranade och balanserande på klubbens äventyrsbana för Kiwi, Java, Trøbbel, Qryss och Moira och sen avslutade vi med lite agility för Qinsan och kaninapportering för Qryss, Moira och Nea. Moira var duktig på att plocka upp det håriga liket när vi var själva men fick lite kortslutning i hjärnan när Ninni kastade ut kaninen – svårt att veta vem man ska springa till, matte eller bästaste uppfödaren så där blev det alldeles för mycket trams. Tog sedan med mig kaninen hem och tinade helt upp den under natten men tyvärr hade den ett hål i magen och för att bespara er detaljer kan jag säga som så att den inte luktade hallon eller såg helt fräsch ut där den låg i min tvättstuga… Några plockaupp-övningar med den finare delen av kaninen liggandes uppåt (som liten röd gjorde bra) blev det innan den åkte i en soppåse och ställdes ut på balkongen i väntan på att Helena och Steffen sen kom och hämtade den med en förhoppning från deras sida om att kunna rädda åtminstone några pälsdelar.  

Bilder på de röda när de tog sig an Klubbarps äventyrsbana kan ses vid ett klick på finaste Java;

Ett litet, litet löv

Imorse när vi vaknade och jag tände lampan insåg jag att Moira var besvärad i sitt ena öga – hon kisade och det var litet geggigt, dock verkade hon inte ha ont och vill inte klia sig i ögat. Jag fick flaskor med koksaltlösning av farfar och spolade ur ögat och då såg jag att något satt fast på linsen så tid hos veterinär i Linköping bokades in på vägen till Ninni. Väl där konstaterades att en liten, liten bit av ett löv (typ 0,5 mm i diameter) fastnat på linsen så efter lokalbedövning och rensning med tops plockades lövet bort och sju dagar med ögonsalva väntar.

Jag och Åsa gick och förundrades igår under vår gemensamma långpromenad att tjejerna inte skadades så som de for fram i 390 fram och tillbaka över stock och sten, en liten bit av ett löv på linsen var då kanske inte det som fanns i min oro…

Så var ”Emil” här

Lagom till att man kunnat se vilken förödelse stormen ”Dagmar” lämnat efter sig är nu ”Emil” här med full kraft. Jag som tagit ledigt från jobbet från igår vid lunch till och med måndag är just nu med hundarna och hälsar på min farmor och farfar i Trosa. Hundarna ligger här bredvid mig och snusar/småsnarkar ikapp och jag vill inte påstå att morgonpromenaden lockar speciellt just nu när jag hör hur vinden river utanför fönstren och prognosen talar om vindstyrkor på omkring 20 m/s samtidigt som det ösregnar… :S En lite längre runda med lite lösspring för lilla röda ska vi dock försöka få till, för sen på förmiddagen fortsätter vi ner mot Motala där övernattning väntar innan jag, Ninni och Ingrid som har tollaren Sture tidigt imorgon styr färden mot Göteborg och My Dog. Det ska bli så kul att spendera två dagar på den stora utställningen (jag och mina tjejer är dock bara med som publik och supportrar till Ninni och Ingrid som ska ställa) och jag hoppas verkligen få se många fina rödingar!

Gott nytt 2012

Tiden bara flyger fram och år 2012 är redan här, ett år som förhoppningsvis ska bli riktigt bra och innehållsrikt. Årets mest spännande är att lilla röda förhoppningsvis ska få en kull med små minipirayor under året, som sagt väldigt spännande men även lite jobbigt för blödiga mig att hon ska bo borta under så många veckor…

Innan det nya året anlände förberedde vi oss dock noga inför tolvslaget och alla dess ”bomber”. Förberedelserna började redan i fredags med en tretimmars promenad runt Stora Skogssjön som avslutades med ett 850 meters-spår för Moira och ett 250 meters för Tilda. Tilda spårade som vanligt hellre än bra men tog sig runt och blev glad för grisörat i slutet. Moira däremot var superduktig de första cirka 700 metrarna, sen blev hon trött vilket resulterade i att den sista pinnen av 5 missades men grisörspaketet i slutet hittades i alla fall och efteråt hade jag en mycket nöjd tjej. Bilder från vår promenad runt sjön som vi gick i stormen Dagmars spår kan ses vid klick på finaste tjejerna;

Igår fortsatte sen projekt uttröttning och dagen började med en helt underbar 2 timmarspromenad i skogen här hemma tillsammans med Åsa, Jocke, Bamse och Maya. Bilder därifrån kan ses vid klick på ”småflickorna”;

Därefter fortsatte jag och lilla röda med lite fågelapportering – duktig tjej att plocka upp fåglarna, avlämna ordentligt i hand (nåja första gången testade hon åter igen att spotta ut den framför mig men efter ett ”oj” och jag backade undan så att hon fick lämna av den ordentligt så var det sen inga som helst problem), följa dirigeringarna på linjetagen samt göra ordentliga markeringar. Däremot var det väldigt svårt att springa genom ris och snår och hon ville mycket hellre ta den lata vägen runt snåren – vi hade då en liten diskussion och efter att ha talat henne till rätta och sen med massa peppning så var det inte längre så besvärligt… Vädret var verkligen på vår sida igår med lagom många minusgrader, strålande sol från en klarblå himmel och vindstilla, så även om det inte är helt lätt att fota själv samtidigt som man tränar så blev jag väldigt nöjd med ett flertal av apporteringsbilderna;

Kvällen och natten avslutades sen i trevligt sällskap med god mat och dryck och framförallt två helt oberörda tjejer som lugnt tuggade ben samtidigt som hela himlen under flera timmar lystes upp och det dånade av smällar utanför fönstren.

God jul

God jul önskar jag och de sötaste julhundarna er alla!

Nu vänder det

Idag är det midvintersolstånd vilket innebär årets kortaste dag men även att imorgon vänder det mot ljusare tider igen!!!

Nu laddar vi för jul och efter förmiddagens jobb imorgon planerar jag att få till lite bakning efter en förhoppningsvis lång, härlig och regnfri (det sistnämnda ser dock inte så lovande ut enligt väderprognosen) skogspromenad. Jag kanske till och med skulle se till att få med mig några dummies ut på promenaden så vi kan köra lite sök och tjejerna får motionera sina ben, nosar och hjärnor.

Nakenfis

Långt blogguppehåll har det blivit – först under förra helgen kom Hanna och Holly på lördagen och vi körde lite viltträning och sen på söndagen var det mässan och utställning för hela slanten – riktigt kul att träffa alla igen och extra skoj att snyggingen Star välförtjänt blev BIR. Sen fortsatte förra veckan vara lite halvgalen med massa extra tid på jobbet på grund av diverse omständigheter vilket resulterade i en understimulerad och jobbig röd (det är ju verkligen tur att hon åtminstone är lugn och snäll inomhus )… Som tur var var jag ledig i fredags så då blev det en låååång promenad på förmiddagen och sen trick- och lydnadsträning här hemma inomhus så efter det var jag och Moira åter igen lite mer på samma planet.

Under lördagen startade vi dagen med att raka ner Tilda – stackarn gillar verkligen INTE när rakmaskinen åker fram så nu körde jag nosskäret över hela kroppen så hon blev ordentligt nerrakad och det förhoppningsvis kan dröja ett tag innan den behöver åka fram nästa gång.

Ett par före-bilder på ovårdade och ruffsiga tanten (man ser ju verkligen hur subtilt hon visar med sitt kroppspråk vad hon tycker om detta med att rakas ):

 

 

 

 

 

Efter att ha rakats ner så blev det en lite mer rosa (därav går hon numer under namnet grisen) och betydligt lyckligare tjej kvar:

 

 

 

Enda nackdelen med att vara korthårig, lättskött och fin är att avsaknaden av päls samt fettlager gör att täcke måste vara på nu när vädret inte är det varmaste och torraste – även det mindre populärt hos den vita. Utöver pälsvård bestod helgen av promenader tillsammans med Helena och gänget och igår åkte vi även iväg till Hässelby och firade Sandras lilla goding Ellie som redan är så stor och fyller ett år. ♥

Som sagt har det inte blivit så väldigt mycket träning de senaste dagarna men lite fjärr, detaljträning på fotgåendet samt vittring har vi utöver trickträning fått till här hemma. Fjärren känns fortsatt bra så länge liten är koncentrerad, fotgåendet känns det som att positionen som det senaste börjat bli lite väl framskjuten åter håller på att återställas och bli bra och vittringen fick vi ett (vad jag hoppas) riktigt genombrott på igår. Jag la ut åtta pinnar (min plus sju ovittrade) här hemma och Moira sprang ut fint, letade upp rätt pinne och tog upp den men fortsatte att leta. Precis när hon började leta vidare fick jag in ett ”oj” varpå hon vände in mot mig och fick en bekräftelse på att det var rätt men inte tillräckligt bra för belöning. Jag lade sen ut pinnarna igen och då sprang liten ut letade upp rätt pinne och tvärvände in varpå det blev STOR belöning och jubel – spännande att se nästa gång vi kör momentet om ljuset som tändes i den rödas skalle igår fortfarande är tänt.

Jag hoppas hinna få till lite träning nu under veckan (även om inte tiden finns så ska jag se till att ta mig tid för det för jag vill inte ha en understimulerad och jobbig liten dam här hemma igen) och även långa sköna promenader i den efterlängtade snön vilket ger behövlig julkänsla – vilket ju är bra för jag har nog ännu inte fattat att julafton är på lördag. De planerade långa promenaderna i snön startades nu ikväll när jag och Åsa tog en härlig tur i mörkret på ängarna här hemma medan de ”små” röjde som galningar och pensionärerna försökte hålla sig undan…

Fredagsrusk

Usch och fy, längtan efter att kliva upp är verkligen inte stor just nu. Jag ligger fortfarande kvar under täcket med en värmande röd utslagen över mina ben och en snusande vit uppe vid kuddarna samtidigt som det utanför fönstret stormar och öser ner snöblandatregn. Väderprognosen visar tyvärr inte på så mycket bättring under dagen så det är väl bara att sticka ut tårna från täcket och starta denna dag. Ha en trevlig fredag alla!