Min ängel

Vet inte hur jag ska lyckas skriva detta och än mindre förstå men vid kvart över tio igår förmiddag fick Tildisen somna in. Vi var på rehabträning i fredags och under den sista repetitionen var hon nog tröttare än vad hon ville erkänna och råkade kliva upp med högerbenet på kanten, snubblade till och eftersom bandet gick blev det en extra vridning i ryggen. När vi kom hem var hon lite mer vinglig och svagare än vanligt men inget jag tänkte så mycket på förrän efter att hon legat still någon timme och då inte kunde använda eller ställa ner högerbenet överhuvtaget. Eftersom hon inte alls tål smärtstillande och magen ballade ur under natten till igår bara av smärtor, insåg jag vid tretiden under natten att inget fanns att göra eftersom benet inte blivit ett dugg bättre med vila och användning av Back on track-täcke som jag hoppats och bett för (vid det här laget kunde hon inte resa sig själv och hade även problem när jag bar ut henne på tomten för att rasta sig).

Mitt hjärta sista stunden hemma, nedbäddad i biabädden med mitt duntäcke för att hålla värmen;

ill

20120513-045342.jpg

Till Bagarmossen följde Kiki med och var även med hela vägen till lillis var borta, när livet som nu är skit är jag ändå så glad att ha min familj och mina vänner – tack att ni finns! Även om det var svårt att se på när alla vätskor sprutades in i hennes ben förstod jag helt och fullt att rätt beslut fattats när jag såg hur hon slappnade av och slapp alla smärtor efter att den lugnande sprutan getts – lilltjejen hade så mycket mer ont än vad hon någonsin visade eller sa till om. 😦

Efter veterinären följde jag och Moira med hem till mina föräldrar några timmar tills de skulle iväg och vi istället åkte ut och gick runt i min favoritskog i bergen vid Pålamalm i några timmar i regnet. Ett litet tecken tror jag även Tilda skickade att hon nu hos Celine, Baffin och alla andra saknade och älskade på andra sidan och har det bra, för när jag kom fram till ”min och tjejernas” strand (där vi spenderade större delen av varje ledig och solig stund förra sommaren och som är min favoritplats i skogen) bröt solen fram och trängde för en stund bort de tjocka och tunga regnmolnen för första och enda gången under de timmar vi strövade omkring. Tio minuter satt vi där, lilla röd och jag och spanande ut över det stilla vattnet som glittrade i solstrålarna och tog ett sista adjö av vår vita älskling.

Vet inte vad jag gjort utan bästa lilla röd nu (som just nu ligger på mina fötter här i sängen och sover), bästa trösten och sällskapet. Under gårdagens promenad höll Moira sig nära, nära hela tiden – med undantag för att springa efter en tjäder som flög upp framför oss och som halvt höll på att skrämma ihjäl mig, något hon för en gångs skull fick lov till och som åtminstone för de 15 sekunder springandet varade såg ut att roa henne. 🙂

20120513-053101.jpg

20120513-053150.jpg

Usch just nu känns det svårt att förstå hur jag och Moira (som även hon blev betydligt mer ledsen och påverkad än vad jag trott) ska lyckas ta oss upp till ytan igen. Dock har ju allt för många gånger individer jag älskar ryckts över till andra sidan och jag vet att dagarna och livet obönhörligen fortsätter framåt även om jag bara vill spola bandet bakåt och få tillbaka min lilla vit frisk och hel. Dock vet jag även att det stora såret som river i bröstet sakta men säkert kommer att läka och bara lämna efter sig ett litet ärr med saknad men även med desto mer fina minnen och jag vet även att alla tårarna som det till synes inte finns något slut på kommer att sluta rinna.

Ska nu försöka sova någon timme till, vaknade vid 4 som med ett slag rakt i solarplexus som helt tog andan av mig när jag åter mindes och kom till insikt att hon obönhörligen och oåterkalleligt är borta… 😦

Annonser

5 kommentarer

Filed under sorg, Tilda

5 responses to “Min ängel

  1. Tårarna rinner. Vi tänker på dig (och Moira). Ta hand om er! Styrkekramar! ❤

  2. Anna

    Krmizar från alla oss ❤

  3. Så ledsamt. men du tog rätt beslut om ändå så tungt.
    Lider med dig.
    Kram.

  4. Elin, Daisy & Ness

    Beklagar! Fina Tilda ❤ . Tänker på er!

  5. Har inte varit inne här på ett tag, men hörde vad som hänt. Lider så med dig 😦 Härligt att det är valpar på väg, en liten glädje i allt tråkigt
    tänker på dig
    stor Kram
    Marie,Love&Carma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s