Oro för lilla Tildisen

Förra veckan blev som sagt en lång och rolig hundvecka som började med besök hos tilltänkt hanhund. Utöver hanen fick jag även träffa några av hans barn och barnbarn och jag gillade verkligen det jag såg! 😀

Mot slutet av veckan var det dags för vårens talangläger. Det blev några otroligt givande och kul dagar där jag bland annat på lördagen fick träna i en grupp med väldigt duktiga och trevliga deltagare. (Anna Hilding som var med i gruppen bara MÅSTE jag gå någon kurs för – en otroligt duktig och kreativ person som jag ganska snabbt insåg att jag har ett väldigt likt hundträningstänk som. 😀 ) Tyvärr avslutades lördagskvällen på ett mindre kul sätt genom att jag precis innan Maria Brandels – väldigt bra – föreläsning fick ett sms från mina föräldrar som hade Tilda att jag skulle ringa dem så fort jag kunde.

Efter telefonsamtal visade det sig att något hänt och att hon inte ville röra sig alls utan stod böjd som en liten ostkrok. En ”kul” lördagskväll/-natt väntade dem här hemma när tanten kördes in till Bagarmossen för att sen läggas in där. Tack gode gud för världens bästa föräldrar/hundvakter! ♥ Söndag eftermiddag hämtade de hem en betydligt piggare vit hämtas men tyvärr visade detta sig bara vara början och därefter har det blivit ett besök om dagen på Bagis bortsett från i torsdags när vi fick en ”vilodag”…

Någon orsak till hennes ovilja att röra sig har vi inte hittat, eventuellt att det kan bero på ett diskbråck, så för detta har vi nu sedan i måndags restriktioner på promenader med endast kort, korta kopplade rastningsrunder utanför huset. Under måndagens undersökning upptäcktes även att hon hade inflammation i ena analsäcken så den tömdes och rengjordes. Eftersom hon visade väldigt mycket smärta under måndagen fick vi Rimadyl utskrivet men självklart tålde hon inte de tabletterna vilket resulterade i att hon i tisdags kväll började hon kräkas blod. 😦 Inläggning igen och borttagning av det smärtstillande så i onsdags när hon hämtades blev det ny medicin – två olika som ska skydda magens slemhinnor och ytterligare restriktioner som nu gällande många och små portioner skonkost varje dag.

Igår så åkte jag efter jobbet med Moira till Strömsholm för ögonlysning – helt UA ögon vilket kändes så SKÖNT. Väl där så såg jag att Tilda börjat svullna upp i analsäcken och började visa tecken på smärta igen och tänkte att när jag ändå var på Strömsholm så kunde jag ta en akuttid så veterinär fick titta på ”babianrumpan”. Dock var kvinnan i receptionen så väldigt otrevlig så istället åkte jag hem och ringde till Bagis och så blev det ytterligare en kväll spenderad där. Att lillisen hade ont var inte konstigt eftersom det visade sig att analsäcken spruckit  innanför huden och en väldigt stor bakteriefylld vätska samlats där. *yäck* Inläggning och nedsövning under en timme där veterinären öppnade upp, tömde och rengjorde. Efter detta så blir det två nya mediciner som ska till, en smärtstillande som ska vara lite snällare mot magen samt antibiotika och utöver det ytterligare restriktioner i form av tratt samt 3-5 minuters dusch av bakdelen två gånger per dag. Jag känner verkligen hur jag börjar bli allt mer pessimistisk i hur allt detta ska sluta och hoppas innerligt att bakterieproverna som togs igår visar att det är rätt sorts antibiotika som satts in…

Stackars lilla finaste tjejen som alltid är så snäll och medgörlig, just att hon låter sig undersökas och behandlas utan att protestera på något sätt hur ont det än gör har gjort att hon börjat bli en favorit hos vårdpersonalen. Tyvärr har vi även fått erfarenhet nu när man vet att man varit för ofta hos veterinären = när de flesta i personalen på ett sådant stort ställe som Bagarmossen direkt hälsar på hunden och kan dennes namn… Det skär verkligen i mitt hjärta när jag ser hur dåligt min lilla tant mår och tycker att vi nu fått vår beskärda del av veterinärbesök för återstoden av hennes liv!!!