De skulle skrivas ut på burk

Som rubriken säger precis så kände jag ikväll när jag och Helena tränade med Qinsan och Moira, två röda små lyckopiller som inte kan göra en annat än glad. De måste ju vara den bästa antidepressionsmedicinen utan några allvarliga biverkningar! 😉

Ikväll körde jag igenom hela trean i en följd (minus gruppmomenten) med belöning vid inkallningen samt när hon gjorde skiftet stå → ligg supersnyggt (det hände sig dock så att det blev det sjätte och sista skiftet så vi hann köra igenom alla de andra också).

För min egen utvärdering tänkte jag lista upp hela klassen moment för moment med vad som var bra och vad som vi måste jobba mer på;

  • Fritt följ – hon gick i fin position med full kontakt hela tiden med reservation för ett blicksläpp precis när vi passerade pinnhinken och apporterna som låg mitt på planen, något att träna på! Hon blev dock lite störd när en man gick förbi ute på vägen i mörkret (vi var på en upplyst plan och hon hörde honom bara = läskiga saker som sker precis bredvid henne i mörkret 🙄 ) och var tvungen att skälla till ett par gånger. Jag bestämde mig dock för att inte börja bråka med henne om detta vilket bara gör att hon låser sig utan istället stötta henne så att vi jobbade oss igenom det. Gick någorlunda fint med denna taktik och vi kunde slutföra momentet på ett bra sätt.
  • Sättande under gång – hon ligger här för långt fram i framföringen något jag upplevt den sista tiden (tror att hon tycker att momentet är så häftigt och verkligen laddar igång på det), blir till att jobba på och belöna framföringspositioner ett tag. Själva sättandet gör hon med raketfart och till trean är det supersnyggt, dock kommer vi få jobba med det till zätat i eliten eftersom hon studsar snett ut åt sidan medan hon sätter sig för att det ska gå så snabbt som möjligt.
  • Inkallning med ställande och läggande – gick tillbaka och belönade när hon låg för att få trygghet och stabilitet där. La henne sen och kallade in – alldeles för snabbt springande och därav så lyssnar hon inte och stannar dåligt och la sig inte. Ska fortsätta att jobba på trygghet i detta momentet så att hon inte startar på 100% för att så snabbt som möjligt ta sig till mig. Jag tror verkligen på att jobba med trygghet samt stabilitet i detta momentet precis som jag börjat med, ikväll gick jag dock för fort fram och testade av momentet i sin helhet något som vi verkligen inte är mogna för än.
  • Rutan – så snygg så jag nästan fick gåshud. Moira ut i 390 på kommandot med stor säkerhet var hon skulle och jag ropade stå i rätt tid (precis när hon nådde fram till rutan) så hon stannade och sen även la sig på precis rätt punkt. Även inkallningen tillbaka till mig skedde i full fart hela vägen in och med en fin anslutning till sidan. ♥ Det enda jag klaga på i detta momentet är mig själv, jag kallade in för snabbt efter att Helena kommenderat något att tänka på vid fortsatt träning så liten inte börjar tjuvstarta.
  • Hopp-apport – fint uthopp, bra upptag, fint tillbakahopp samt rak och fin ingång.
  • Metallapportering – på gränsen till tjuvstart (här höll jag inne med mitt kommando väldigt länge efter att ha blivit kommenderad) något att tänka och träna på! Annars full fart ut, relativt bra upptag (för att vara M till och med riktigt bra), bra fart tillbaka och även här rak och fin ingång.
  • Vittringsapportering – Satt fint med full koncentration när pinnarna lades ut, full fart ut efter kommando, letade noggrannt men tog först upp fel pinne (detta är något som hon gjorde även sist Helena la ut pinnarna till oss men som jag inte upplevt när någon annan lagt ut dem. Vi får testa med att någon annan lägger ut dem när Helena står bredvid för att se om det är hennes lukt hon blir ”störd” av eller att H står bredvid – svårt att vara 100% koncentrerad när en av de personer som Moira gillar mest här i världen står så nära. 😉 ) Hon la dock ner fel pinne på en gång när hon hittade rätt, sen var det full fart in till sidan igen och åter igen en rak och fin ingång.
  • Fjärrdirigering – jag fick ner henne så fint i rätt lugn och koncentration innan momentet (så härligt att hon fått rätt känsla av hur hon ska vara trots flera fartiga och häftiga moment innan) och hon utförde skiftena precis så fint som hon kan – ingen förflyttning någonstans, dock blev det nog lite lyft på vänstra baktassen men eftersom vårt kriterium är stilla högerbaktass så gör det inget.

Något som jag tänkt lite på tidigare och som blev väldigt tydligt ikväll är skillnaden i Moiras ingångar när hon har något i munnen kontra utan. Med apportbock/pinne i munnen blir de snabba, raka och med alla tassarna i backen, medans det blir mycket mer hopp och trams när munnen är tom – hm får klura på hur jag ska få inkallningsingången lika fin som på apporteringsmomentens.

Jag är så nöjd med lilla röda ikväll trots en lite knackig start och jag blir så glad av att se hur hon lyfter sig och blir mer och mer lycklig ju längre programmet går. Jag är även nöjd med mig själv (usch så ”osvenskt” att säga 😉 ), jag tyckte att jag förde henne bra och både bekräftade att hon gjort varje moment bra samt sedan noggrannt förberedde henne inför varje nytt moment. I sin helhet en riktigt rolig och givande träning där jag fick med mig många bra tips och kommentarer från Helena. 😀

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “De skulle skrivas ut på burk

  1. Tack för omtanken! Jag har kommit över depofasen lite och tänker positivt 🙂 Vilket härligt inlägg, man blir glad att läsa om hur nöjd och glad du är över din lilla superMoj! Och de är verkligen lyckopiller de små röda tjejerna 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s