Stadigt nedför

Stadigt nedför precis så känns det som att det går för oss med rutan… Liten tycker att hon är så smart som klurat ut en briljant lösning på momentet – sikta på de vänstra konerna och placera dig till höger eller vänster om dem. 🙄 Det blir till att backa några steg i inlärningen och lägga på lite hjälper i form av att gå runt hela rutan igen för att hon åter ska komma ihåg att det handlar om FYRA koner!

I helgen har vi fått till lite träning, efter lördagens besök ute på Ekerö för att vara med vid sötaste Ellies dop åkte jag hem och la spår till tjejerna innan det var dags att träffa ett par kompisar på kvällen. När jag skulle gå spåren med tjejerna satte jag på en av ”träningsapparna” i telefonen som registrerar hur långt man gått samt ritar kartor. Trodde att jag lagt ett 500 meters spår till liten innehållande fyra apporter och en godisburk i slutet – efter att ha kontrollerat vid spårslut där jag kände mig lite bekymrad över att Moira började bli trött mot slutet visade det sig att hennes spår var 820 meter långt. 😳 Nog för att jag vet att jag har en dålig känsla för avstånd men så urusel trodde jag dock inte att den var… 😉

Duktig tjej som orkade sig igenom hela spåret runt trots att vi tidigare inte kommit i närheten av dessa avstånd, dock missades pinnarna nummer två och tre och början på den sandiga torra hedmarken var lite snurrig innan hon fäste ordentligt på spåret. Glädjande var även att hon (förvisso med viss svårighet) tog sig över de ca 15 meter av asfalt som jag korsat – hade där även lagt godisar med jämna mellanrum för att ge bekräftelse på att det är rätt att fortsätta spåra även på hårda underlag.

Igår efter en härlig tre timmars tur med klättrande upp och ner för berg träffade vi Elin och Emma på Botkyrka BK för lite träning. Jag och Moira körde;

  • Platsliggning och sittande i grupp – stabil och fin i både ligg och sitt. På platsen stog jag synlig – måste bli bättre på att börja gömma mig. Det känns som att hon nu börjat komma ihåg externen som vi ställer upp  på sidan av planen och förhoppningsvis håller hon detta i minnet även när jag står dold (hon har ju tidigare glömt av belöningen på sidan och velat springa till gömstället med förhoppning om att hitta godisburken där). Till sitt i grupp där hon sitter tungt och fint med framtassarna blixtstilla måste mer störningar börja läggas på för att ”provcera” lite och se att hon verkligen fullt ut förstått momentet.
  • Rutan -se ovan med tillägg för lite ofokus vid de första försöken. (Ofokuset är dock inget jag just nu lägger större vikt vid om det inte är så att det fortsätter även nästa gång – jag tror hon igår var lite trött efter den påfrestande tre timmars klättringen där hon oavbrutet for omkring som en skållad råtta 😉 ).
  • Hopp-apport. Hon missade några gånger när jag satte henne snett åt ena sidan och apporten långt åt andra hållet från hindret sett. Positivt var att hon varje gång hämtade apporten (tidigare har hon chansat på mitt ”apport” och endast hoppat). Ska imorgonkväll variera mellan att sätta henne snett och lägga apporten framför hindret och att sätta henne och apporten snett fast på samma sida (antingen höger eller vänster) om hindret.
  • Stegförflyttningar. Höger börjar lossna mer och mer, värre är det bakåt. Har jag henne att endast backa, t.ex. upp på saker, gör hon det med rak och fin kropp. Ställer jag mig själv vid sidan vid dessa tillfällen backar hon rakt och fint men med världens hastighet = kopplar inte ihop att det är fotposition… Har jag henne istället fot så far lilla bakvagnen ut åt vänster när vi börjar backa. Hm får klura vidare för att få ihop detta!

Ikväll blev det lite träning på promenaden – dock var tjejen lite seg i både kropp och knopp vilket jag gissar beror på träningsvärk. Det blev i alla fall några repetitioner av vittringen där en pinne preparerats med godislukt, efter att ha ätit upp de andra godisarna mellan pinnarna markerades rätt pinne. Sista gången höll jag inne någon sekund på mitt bra för att se om hon höll kvar markeringen och då plockades pinnen upp. Glädjande var att se att hon verkar ha börjat fatta att detta är ett nosmoment – grymtningarna (hon nosar liksom sin mor på ett väldigt ljudligt och markant sätt 😉 ) började låta ett par decimeter innan pinnarna och hon letade sen med stor noggranhet i den torra sanden. Efter att ha motionerat nosen blev det ett par skick på rutan från cirka 12 meter håll med hjälp av att jag går runt alla konerna – jag hoppas som sagt att detta ska ge resultat så vi snabbt får tillbaka de fina skick vi tidigare haft. Som avslutning blev det tre stannaövningar till inkallningen i en sandig nedförsbacke efter (ett av många bra) tips från Karin med Qlura som jag fick på talanglägret. Det känns som att detta är rätt väg att gå, att hon ska tänka ta i med kroppen mer än stanna och tycka att detta är ballt. Roligt tycker Moira som i full fart trycker ner framtassarna djupt, djupt i sanden i förhoppning om att få sin boll kastad. 😀

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s